Katter på soptippen
Så det finns lite till att berätta om igår lördag. Jag var alltså hemma hos Emma och fick lära känna hennes barn. Vi käkade kycklingpaj och sen var det dags för studsmattan. Att hoppa fem minuter med 3-åringen var ingen Big Deal som dem säger på McDonalds, men att hoppa med två flickor på 11 år var sjukt jobbigt. Vi lekte något som kallas Dead Man och jag kan lova er att man var helt död efteråt. Man var helt utmattade efter allt hoppande och skrattande, himla bra träning dock!
Har ni någonsin sett en amerikansk film där det är, i de flesta fall, en tjej som kör helt själv i mörkret på en smal kringelikrok väg omringad av träd och inte en enda gatlykta? Då tänker man, " är du så dum och kör där så får du skylla dig själv om det händer något". Aja, då får jag väl skylla mig själv. Ville bara säga att det är skitläskigt för er som bryr er :( Var nästan så att jag ville köra med stängde ögon men det hade inte gått så bra det heller.
En annan grej som hände var att vi var i Emmas rum och hon har en baby-monitor för att höra så att inte 3-åringen gråter eller är uppe och springer när hon ska sova. Från ingenstans hör vi på monitorn lilla tjejen säga "Hi, Joseph" rätt tydligt, som att hon är nära sin monitor och säger det. Så Emma kollar in i rummet och flickan ligger tyst i sin säng. Efter ett tag går Emma in till henne igen och då säger flickan att det är någon i hennes rum... Väldigt otäckt.
Cats var helt fantastikt! Sån otrolig upplevelse och det var inte tråkigt en enda sekund! Hela föreställningen började med att "katterna" vandrade runt i mörkret bland publiken. Dem hade gröna ögon på huvudet som lyste, självklart så sitter jag i gången och blir skiträdd när det står en katt där med sina ögon i ansiktet på mig precis när jag vänder mitt huvud! Hur som helst så var dem extremt duktiga på att dansa och sjunga, agera och fånga publiken.
Så nu har jag varit i San Fran City för första gången men vi var i en ytterst ytterst liten del av city, den delen var väl inte precis den vackraste heller. Visst det var ett fint område men det som tyngde mig mest var att se alla dessa hemlösa människor. Jag ljuger inte om det låg eller gick en hemlös efter varje korsning och på dem större gatorna så fanns det flera stycken. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Tycker det är jätte tråkigt när folk inte har någonstans att ta vägen, inga pengar och inte ens en riktig sovplats - utan asfalt. Hemma i Sverige så håller dem sig undan väldigt bra. På något sätt så inser man faktist inte att det finns hemlösa, iallafall inte i Karlskrona. Finns väl en eller två som man ser regelbundet men inte mycket mer än det. Ser man dem inte så tänker man inte heller på dem.
Nog om tråkigheter, imorgon är det en ny vecka och nya möjligheter! :) Jag hoppas att er vecka blir lika händelserik som min. Jag försöker hitta på något varje dag, på något sätt så fixar man läget bättre.
I love you for always, my baby - forever we shall be <3
xoxo
Har ni någonsin sett en amerikansk film där det är, i de flesta fall, en tjej som kör helt själv i mörkret på en smal kringelikrok väg omringad av träd och inte en enda gatlykta? Då tänker man, " är du så dum och kör där så får du skylla dig själv om det händer något". Aja, då får jag väl skylla mig själv. Ville bara säga att det är skitläskigt för er som bryr er :( Var nästan så att jag ville köra med stängde ögon men det hade inte gått så bra det heller.
En annan grej som hände var att vi var i Emmas rum och hon har en baby-monitor för att höra så att inte 3-åringen gråter eller är uppe och springer när hon ska sova. Från ingenstans hör vi på monitorn lilla tjejen säga "Hi, Joseph" rätt tydligt, som att hon är nära sin monitor och säger det. Så Emma kollar in i rummet och flickan ligger tyst i sin säng. Efter ett tag går Emma in till henne igen och då säger flickan att det är någon i hennes rum... Väldigt otäckt.
Cats var helt fantastikt! Sån otrolig upplevelse och det var inte tråkigt en enda sekund! Hela föreställningen började med att "katterna" vandrade runt i mörkret bland publiken. Dem hade gröna ögon på huvudet som lyste, självklart så sitter jag i gången och blir skiträdd när det står en katt där med sina ögon i ansiktet på mig precis när jag vänder mitt huvud! Hur som helst så var dem extremt duktiga på att dansa och sjunga, agera och fånga publiken.
Så nu har jag varit i San Fran City för första gången men vi var i en ytterst ytterst liten del av city, den delen var väl inte precis den vackraste heller. Visst det var ett fint område men det som tyngde mig mest var att se alla dessa hemlösa människor. Jag ljuger inte om det låg eller gick en hemlös efter varje korsning och på dem större gatorna så fanns det flera stycken. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Tycker det är jätte tråkigt när folk inte har någonstans att ta vägen, inga pengar och inte ens en riktig sovplats - utan asfalt. Hemma i Sverige så håller dem sig undan väldigt bra. På något sätt så inser man faktist inte att det finns hemlösa, iallafall inte i Karlskrona. Finns väl en eller två som man ser regelbundet men inte mycket mer än det. Ser man dem inte så tänker man inte heller på dem.
Nog om tråkigheter, imorgon är det en ny vecka och nya möjligheter! :) Jag hoppas att er vecka blir lika händelserik som min. Jag försöker hitta på något varje dag, på något sätt så fixar man läget bättre.
I love you for always, my baby - forever we shall be <3
xoxo
Kommentarer
Postat av: Mamma
Tittar man riktig noga så ser man tyvärr de som är hemlösa även i vår lilla idylliska stad gumman =( Låter som du har det hur bra som helst o ibland känns det faktiskt inte att det är ett världshav emellan =)vi älskar dig i massor
Trackback
